ibland vill jag bara skriva

Jag tycker om att använda mina händer. Jag trivs när fingrarna får arbeta. Jag trivs med kniven, jag trivs med saxen, jag trivs med pennan, jag trivs med penseln och jag trivs med tangentbordet.

Jag sitter här och låter orden komma och bara skriver det som kommer…

Sitter ner en stund, reflekterar…

Tänk att här sitter jag, jag jobbar med mig själv, varje dag, varje sekund. Men jag trivs med det jobb jag gör och jag ser förändringen.

Att kunna gå till jobbet varje dag, det är en skön känsla. Att få möjligheten att variera det jag gör på jobbet – det är helt underbart.
Tänk att jag får jobba som plattsättare, tänk att jag även kan jobba i en butik och sälja varor. Det som jag trodde att jag aldrig skulle klara av igen, tänk att det gått så lång tid.

Jag har haft privilegiet att vara på denna arbetsplats i över 2 år nu. Jag började inte som anställd, jag började med att arbetsträna. Att jag fick komma till en plats där man lyssnade på mig och mina behov – det är en lyx. Att jag sen efter drygt ett halvår blev anställd, det är för mig helt otroligt.

Jag är alltid nervös då jag ska ut på jobb, hem till kund. Jag menar ”lilla jag” ska bygga något i deras hem. Lilla jag ska skapa något som de kommer att se, kanske varje dag…
Det känns otroligt att jag jobbar med det jag gör idag. Att jag kunde lära mig något nytt.

Jag njuter av dagen!

Vissa dagar är extra jobbiga, livet går upp och ner, dagarna förändras och livet vänder och tar nya riktningar. Så som livet är.
Men för varje dag som går, för varje hinder på vägen som vi tar oss förbi – så växer vi, vi vågar mer, vi vill mer och vi ser nya möjligheter i allt vi gör.
Ibland är kroppen extra trött, ibland vill jag bara lägga mig ner och ge upp, för ibland känns det som om det vore det enklaste, men varför ge upp – det finns ju så mycket nytt att upptäcka, det finns ju så mycket mer i livet som man vill se…

Om en vecka ska jag åter igen stå på en marknad. Jag och mina trollstavar. Jag åker tillbaka dit där hela denna resa med trollstavar startade. Jag njuter då jag är där i denna underbara slottsmiljö.

Jag njuter för jag vet var jag var när allt började
Jag njuter för jag vet hur jobbig vägen dit jag är idag har varit

Jag sitter här och skriver
Jag längtar efter att sätta mig med kniven även om jag försöker att ta en paus ibland

Att få sitta och känna kniven i handen, att se träflisorna lossna och falla i en hög på bordet. Att känna formen som skapas då jag låter kniven arbeta.
Att låta trollstaven växa fram till en unik skapelse…

Det är en njutning som jag varje dag tar med mig i mina tankar. Den finns där, jag längtar och jag upplever – allt i ett…

När jag skrev den första meningen i denna text, då insåg jag något.

Jag älskar att göra något med händerna. Något som händerna skapar, något som man behöver använda känseln till, där det inte bara är ögonen som bestämmer om det är bra eller dåligt.

Även i plattsättning är ju händerna viktiga, inte bara för att lyfta och sätta plattor på plats, inte bara för att man behöver styrkan i händerna då man klipper en platta till den form man vill ha den.
Utan för att man ser inte allt då man sätter de där plattorna på plats, man behöver känna att det känns bra också – allt handlar inte om att se.

Jag tycker alltså om känslan…

Ja, känslan, kanske är det så att det är en av de viktigaste sinnena för mig. Jag tror det. Kanske, vem vet, en dag vet jag – eller så gör jag inte det! Det spelar ingen roll!

Jag vet bara att just nu känns det bra…